Hankany amin'ny vontoatiny

Adolph von Harnack

Avy amin'i Wikipedia
Adolf von Harnack

I Adolf von Harnack dia teôlôjiana prôtestanta alemàna sady mpahay tantara momba ny fiangonana izay anisan' ny olo-malaza indrindra tamin' ny androny. Teraka tamin' ny 7 Mey 1851 tao Dorpat, any amin' ny faritany baltikan' i Livonia (Лифля́ндия / Lifliandia) tany Rosia (Tartu ankehitriny, any Estônia) izy, ary maty tamin' ny 10 Jiona 1930 tao Heidelberg. Dokotera momba ny teôlôjia, ny lalàna, ny fitsaboana ary ny filôzôfia izy ary mpanolotsaina ara-pôlitika.

Mpanohana ny prôtestantisa liberaly izy, ary niaro ny fandalinana siantifika sy fanakianana ny Soratra Masina. Ny sangan' asany, Das Wesen des Christentums, dia mikatsaka ny hanasaraka ny hafatr' i Jesoa tany am-boalohany amin' ny dôgma taty aoriana. Nandroso ny tsangan-kevitra lehibe izy izay anohanany fa ny teôlôjia kristiana dia nanjary nianjadian' ny kolontsaina helenista mafy tamin' ny fifandraisana tamin' ny filôzôfia grika. Ny fikarohana lalina nataony momba ny Fiangonana voalohany dia manazava tsara ny fielezan' io finoana io manerana ny Empira Rômanina. Mpampianatra fanta-daza tao amin' ny Oniversiten' i Berlin izy, nitsangana ho olo-malaza manan-danja tao amin' ny Kaiser-Wilhelm-Gesellschaft (fikambanana miaro ny fampandrosoana ny siansa tao Alemaina). Izy no filoha voalohany tao amin' io fikambana io, izay fantatra ankehitriny amin' ny anarana hoe Max-Planck-Gesellschaft.

Asasoratra

[hanova | hanova ny fango]

Fampahatsiahivana avy amin' i Jean Hadot[1]:

  • Précis de l’histoire des dogmes (Grundriss der Dogmengeschichte, 1899), trad. E. Choisy, Paris, 1893 ;
  • L’Essence du christianisme (Das Wesen des Christentums, 1900), Fischbacher, Paris, 1902, nouv. éd. 1907 ;
  • Lehrbuch der Dogmengeschichte, 3 vol., Tübingen, 1909 ;
  • Mission et expansion du christianisme dans les trois premiers siècles (Die Mission und Ausbreitung des Christentums in den ersten drei Jahrhunderten, Leipzig, 1902-1924), trad. J. Hoffmann, Éd. du Cerf, Paris, 2004.
  • Geschichte der altchristlichen Literatur bis auf Eusebius, 3 vol., Leipzig, 1893-1904, 2 éd., Leipzig, 1958.
  • Marcion. L’évangile du Dieu étranger. Une monographie sur l’histoire de la fondation de l’Église catholique. Traduction: Éd. du Cerf, Paris, 2005

Asasoratra hafa

  • Beiträge zur Einleitung in das Neue Testament [arsiva], Sammelband 1908 :
    • I Lukas der Arzt, der Verfasser des dritten Evangeliums und der Apostelgeschichte. Hinrichs, Leipzig 1906.
    • II Sprüche und Reden Jesu, die zweite Quelle des Matthäus und Lukas. 1907.
    • III Die Apostelgeschichte. 1908.
  • The Date of the Acts and of the Synoptic Gospels [arsiva], dikanteny : J.R. Wilkinson, Williams & Norgate, 1911.
  • Porphyrius, "Gegen die Christen", 15 Bücher: Zeugnisse, Fragmente und Referate. Abhandlungen der Königlich Preussischen Akademie der Wissenschaften. Philos.-histor. Klasse 1916.
  1. Jean Hadot, "Adolf von Harnack", Encyclopedia Universalis, 2000